Fågelbarn av Christin Ljungqvist är hennes andra bok. Fågelbarn har en lika läskig stämning över sig, som debutboken Kaninhjärta, om inte ännu värre. Snart är hon även aktuell med boken Rävsång.
Stämningen kan mäta sig med ”En Andra Chans” av Anne Cassidy eller ”Jag är djävulen” av Sonya Hartnett.
Boken handlar om Hanna som är en bikaraktär i boken Kaninhjärta. I denna bok har hon huvudrollen i ett nästan psykotiskt och thrilleraktigt drama. Läsaren kastas fram och tillbaka i tiden. Dels till nutid där Hanna är ensam med sina föräldrar och dels till barndomen och hennes kamp tillsammans med brodern Samuel, att överleva Jens. Samuel försöker vid alla lägen skydda Hanna. Men Jens är en hemsk människa. Hela sitt liv har han blivit lugn av blod. Lugn av hyss. Deras pappa är sträng och slår dem ibland, slår Jens och en gång hör Hanna Jens säga att han ska knäcka sin pappa som man knäcker en snäcka (snigel) mot en sten om sommaren.
Från början hade Hanna två bröder. Samuel och Jens. De skiljde bara ett år mellan dem, men medan Samuel var känslig och försiktg, var Jens hans raka motsats. Nu är de borta, båda två. Och allt är Jens fel. Och kanske Hannas, också, hon visste ju vad som skulle hända, kanske kunde hon ha stoppat det. Är det därför Jens har kommit tillbaka, för att hämnas?
Hanna kan se döda. Följare. Folk som hänger som skuggor över de levande. Hon har kunnat se dem sen hon var liten. Pratat med dem. Hennes föräldrar förbjuder Hanna tidigt från ”fantasierna” men hon lär sig att bemästra sin ”gåva” själv. Trots barndomens tragedi och allt oförklarligt som händer henne försöker hon ta sig ur familjens kvävande famn. Ut i livet.
Det som både Fågelbarn och Kaninhjärta har gemensamt, och som är extra roligt för mig som är från trakten är att de utspelas runt Fjärås, Kungsbacka och Göteborg (särskilt Majorna och Linné) och det är platser som jag har inom mig. Bussar jag åkt, caféer där jag fikat.
/Lisa
Bibblans bokbabbel 