Surtanten Birgitta och Lennart von Spetsnäsa av Erika Svernström
Vad vi tycker är roligt är väldigt olika, men jag tror inte det är många som kan låta bli att le lite åt den här berättelsen. Den utspelas i Halmstad, vilket gör att många kan känna igen sig i olika platser som beskrivs i boken. Kanske kan man, om man bor i närheten, göra en liten tur i Surtanten Birgittas och Lennart von Spetsnäsas spår. Det kan ge en extra krydda till berättelsen.
Surtanten Birgitta Svensson gillar inte barn. De väsnas, tar plats och är oftast ohyfsade, enligt henne. De fem grannbarnen som brukar leka på hennes gård undviker hon gärna. Barnen känner av hennes ogillande. Därför blir de rädda när en av dem råkar sparka en fotboll rakt i huvudet på Birgitta så att hon tuppar av.
Konstigt nog blir Birgitta inte arg när hon vaknar, utan istället börjar hon prata med barnen. De får berätta om sig själva, vad de gillar att göra och vad de är rädda för. Det kommer fram att barnen inte har något att göra utomhus. Det finns inga lekplatser, skateboardramper eller andra platser att vara på i Halmstad. Detta gör Birgitta argare än vanligt, och hon bestämmer sig för att göra något för att hjälpa barnen.
Den som har bestämt att det inte ska byggas något för barn över huvud taget heter Lennart von Spetsnäsa och är kommunalråd. Han tycker alla kommunens pengar ska gå till en ny motorväg, men han har ingen aning om vad en arg surtant och fem smarta barn kan ställa till med. De tar till alla medel, som att lägga mördarsniglar i kanelbullarna som Lennart bjuder sina kollegor på, plasta in en toalettstol, spionera, köra brandbil m.m.
Under tiden Birgitta och barnen smider planer, och hittar på bus, lär de känna varandra. Birgitta hjälper barnen komma över sina rädslor, och barnen övertalar Birgitta att ta kontakt med en 50 år gammal kärlek….
Hälsningar Kristin, Vallås bibliotek
Bibblans bokbabbel 